Birgitta Janson (1836-1927) föddes i Edsleskog och växte upp med nio syskon. Hennes far var riksdagsman för bondeståndet och han var liberal i sina värderingar gällande kvinnans arvsrätt, straffrätt och fångvård. Trots att hon blev upplärd att bli bondhustru så började hon under deras tid boende i Svanskogs Prästgård att skriva poesi och noveller. Under decennieskiftet 1860/1870 flyttade hon till Åmål och blev en del av väckelserörelsen och frikyrkornas verksamhet. Detta avspeglar sig när hon 1884 får sin första bok publicerad, Hemmets solsken och i resten av hennees författarskap. Hennes böcker publiceras under pseudonymen Betty eller Betty Janson och kategoriseras i genren ”from brukslitteratur”. 

Då det övriga författaryrket under denna tid dominerades av män som hindrade kvinnor från att vara författare så var den fromma brukslitteraturen en framkomlig väg för kvinnliga författare. Av samma anledning ansågs den fromma brukslitteraturen ha lägre status av etablissemanget, men genren gav kvinnor möjlighet att vara författare och i genren kunde de också utmana prästämbetet som annars stod för de religiösa tolkningarna. Berättelserna prioriterar begrundan framför enkelt underhållningsvärde och behandlar religiösa, existentiella och etiska teman. Kvinnorna, som i annan litteratur ofta var ganska ensidiga, fick i denna litteratur komplexa karaktärer som reflekterade över nämnda teman och ofta stod de också i centrum för berättelsen. Betty blev en så pass populär författare att hon i sitt yrke reste runt i landet långt upp i åldern.

I Tågtunnel 263 har vi valt ut ett antal noveller som vi bearbetat till en föreställning.